Stäng Fastbox Maxi

Din Fastbox är nu en Fastbox Maxi på grund av produkten som är tillagd till din Fastbox. Läs mer om Fastbox via länken:

Fastbox
Spara din kundvagn

Fastbox stängd

{{cart.Info.Name}}

Vad vill du göra med din kundvagn?

Går mot strömmen

– Jessica är en av få kvinnliga elektriker

Efter några terminer på universitetet hade Jessica Rödjare ledsnat på att sitta stilla. I stället omskolade hon sig till elektriker. Hon älskar sitt jobb och saknar bara en enda sak. Fler kvinnliga kollegor.
essica Rödjare fick de rätta förutsättningarna för att bli hantverkare med sig redan från barnsben. Hon var bara ett år gammal när hon fick sin första hammare och växte upp med en pappa som var elektriker, egenföretagare och dessutom flitig hemmafixare. 

Ändå tänkte Jessica Rödjare att hon skulle välja den akademiska vägen. Efter gymnasiet började hon studera socionomprogrammet på universitetet, men efter ett par år på utbildningen stod hon inte ut längre. – Jag trivdes inte alls. Jag insåg att jag inte ville ha ett jobb som gick ut på att sitta inne på kontor. Jag ville röra mig, använda kroppen och göra saker, berättar Jessica. Eftersom Jessica sedan tidiga år gillat att snickra och att använda både verktyg och maskiner ställde hon därför in siktet på att bli snickare. Men när hon en dag följde med sin pappa ut till ett bygge av en stor villa i skärgården blev hon avskräckt.

– Pappa hade försökt säga hur tungt det var att vara byggare, och när jag följde med honom förstod jag verkligen. Man behövde åka en liten båt för att komma till huset och byggarna fick släpa stora spånskivor och gipsskivor. Elektrikerna behövde däremot bara ha med sig några vägguttag att jobba med, och det kändes faktiskt som ett mycket bättre alternativ, säger Jessica.

Började på familjeföretaget
Jessica Rödjare skiftade fokus och ställde in sig på att bli elektriker. Efter ett år på vuxenutbildningen hade hon läst in elämnena och hon var redo att ge sig ut i arbetslivet. Tiden som lärling kunde hon göra i familjeföretaget Rödjares Elektriska, där hon jobbar än i dag. – Det är speciellt att jobba med sin pappa, men det är också jätteroligt. Många som jobbar här har varit med sedan pappa startade firman. Med tanke på att jag sprungit här sedan jag var barn känner jag ju alla sedan länge.Min blivande man jobbar också här, så det har verkligen blivit ett familjeföretag. I dag älskar Jessica Rödjare jobbet som elektriker, och hon har inte en enda gång ångrat att hon hoppade av studierna för att byta bana. – Jag trivs otroligt bra, det är kul att gå till jobbet varje dag. Framförallt för att det är så varierat. Jag är på olika platser och träffar olika människor varje dag, men jag får också lära mig nya saker hela tiden i och med att branschen förändras och det kommer nya produkter, säger Jessica, och fortsätter. – Jag gillar också problemlösningen väldigt mycket. Det är roligt att komma till nya jobb och sätta sig in i något nytt, att göra felsökningar för att få allt att fungera. 

Stora utmaningar
Samtidigt finns det en sak som skulle kunna göra jobbet ännu bättre, berättar Jessica – och det är om det fanns fler kvinnor i branschen. Enligt statistik från Svenska Elektrikerförbundet är så lite som två procent av elektrikerna i Sverige kvinnor, och det är något som också märks av, berättar Jessica: – På min arbetsplats är vi faktiskt två tjejer, min kollega Anna blev också elektriker som vuxenelev. Men det är bara en slump. Annars träffar man aldrig några kvinnliga elektriker ute på byggena. På entreprenadjobben träffar man en del kvinnliga målare, rörmokare och snickare, men nästan aldrig elektriker. Det är synd, det hade varit jättekul att vara fler och det hade behövts. Anna och jag har jobbat ihop i tre år och alla säger att det lett till att det blivit mycket bättre stämning på vår arbetsplats.
Rent praktiskt får det låga antalet kvinnor också stora konsekvenser för dem som faktiskt söker sig till branschen. Jessica Rödjare berättar att det på byggen ofta saknas omklädningsrum och toaletter för tjejer, och att det i stort sett är omöjligt för henne att hitta passande arbetskläder

– Kläderna är faktiskt ett jätteproblem, speciellt när det kommer till byxor. Det går knappt att få tag på. De enda brallorna jag har som passar har jag behövt tejpa ihop på flera ställen eftersom de gått sönder så mycket. Vad som är ett ännu större problem är att många kvinnliga elektriker ofta möts av fördomar och dålig attityd, både på sina arbetsplatser och ute på jobb.

– Framförallt märker man av det från kunder. Yngre kunder vet oftast att tjejer kan, men det är många gånger jag kommit till äldre privatpersoner eller fastighetsskötare som förutsätter att det är en kille som ska göra jobbet. Jag tror helt enkelt inte att de tänker på det, säger Jessica och fortsätter:

– På vår arbetsplats gör vi ingen skillnad på killar och tjejer, men det händer att man hör konstiga grejer från äldre kollegor i branschen när man är ute på större byggen. Trots att vi har gått samma utbildning tror de inte att man har rätt kompetens. Och så tror de att man inte orkar fysiskt, speciellt vid större jobb som stambyten. Visst, jag är inte särskilt stor, men maskinerna är ju gjorda för att alla ska kunna jobba med dem. Det händer att Jessica får frågan om hon har någon kille med sig som ska visa hur hon gör jobbet. När hon vid ett stambyte för en tid sedan stod och borrade i ett tak med en proppmaskin kom en boende plötsligt springande för att stoppa henne. 

– Han viftade och signalerade att jag skulle sluta borra och ta av kåporna. När jag gjorde det frågade han mig om det verkligen var så att tjejer fick borra. I början blev jag jättepaff när jag hörde sånt, men nu har jag tyvärr börjat vänja mig vid att höra vissa grejer. Men jag struntar i vad de säger. Jag vill bara få jobbet gjort och göra det riktigt bra.

 

Framförallt märker man av det från kunder. Yngre kunder vet oftast att tjejer kan, men det är många gånger jag kommit till äldre privatpersoner eller fastighetsskötare som förutsätter att det är en kille som ska göra jobbet.

Namn: Jessica Rödjare
Ålder: 29
Bor: Täby
Gör: Elektriker på Rödjares Elektriska AB
Familj: Sambo och hund

Förändring i sikte?
Att det är få kvinnor inom elektrikeryrket är ingen nyhet, men kanske är åtminstone en liten förändring på väg att ske. Hos Svenska Elektrikerförbundet, som i någon mening speglar kåren, har man sett en svag ökning av antalet kvinnor de senaste åren. För att förändringen ska kunna ske snabbare tror Jessica Rödjare att hela branschen måste ändra sin jargong och bli bättre på jämställdhet.

– Det finns ju en anledning till att byggbranschen har ett rykte som säger att det inte är lätt att komma in som tjej. Jag har kommit till många olika projekt där det hänger almanackor med nakenbilder på tjejer. Det stör mig inte så jättemycket personligen, men det är klart att man känner sig annorlunda och att det inte känns bra. Vi måste också få fler killar att våga säga ifrån när de ser eller hör något som inte är okej.
Jessica tror också att en del av problematiken skapas långt tidigare, redan i samband med val av gymnasieutbildning. Själv valde hon naturvetenskaplig linje efter högstadiet, och hon tror inte att hon hade gjort ett annorlunda val om hon fick leva om sitt liv.

– Om jag var 15 och fick välja gymnasieprogram igen - det hade inte funnits på kartan att välja ett program där jag var ensam tjej i klassen. Jag tror att det här är en av anledningarna till att det ser ut som det gör. Kanske kunde man på elektrikerutbildningarna ha åtminstone de generella ämnena tillsammans med andra program, så att man åtminstone fick träffa några andra tjejer.
Hon betonar samtidigt att hon tror och hoppas att gamla fördomar och åsikter är på väg bort från branschen. Bara under sina tre år som elektriker ser hon en tydlig förändring.

– Jargongen har blivit bättre och det är mindre sexistiska skämt. Generellt är det de gamla gubbarna som fortfarande sätter tonen, de vill ha det som de alltid haft det. Jag tror det blir bättre i och med att branschen föryngras. Ju yngre man är desto mer självklart är det att man ser en kollega och tänker att det är en kollega, och inget annat.

Text: Magnuss Carlsson
Foto: Samuel Unéus

Nyfiken på fler artiklar?

Upptäck här!